I finanskrisens efterdyningar har en helt ny yrkesroll vuxit fram: Compliance Officer, eller regelefterlevnadsansvarig som den formella svenska beteckningen lyder. Hur blev det så här? Vad beror det på och vad gör egentligen en Compliance Officer?
Hur vi plötsligt fick behov av ordningsstävjande byråkrater
För att reda ut ovanstående frågor behöver vi först backa bandet något och göra en resumé över juristrollens utveckling, där enorma förändring skett de senaste tjugo åren – framförallt gällande komplexiteten i uppdraget och arbetets utförande. Det finns en stark tradition bland företagen i EU:s medlemsländer att irriteras över det alltmer snåriga regelverk som medlemskapet kommit att innebära på många fronter.
Vad gäller compliance-frågorna råder dock inga tvivel om att Sveriges medlemskap inneburit många eftergifter och gråa hår bland storbolagen. Framförallt bankerna och finansinstituten är hårt jagade av kraven ovanifrån. Risken för potentiella böter ger effekt, men frågan är om det verkligen är rätt väg att gå för att komma till bukt med de grundläggande problem EU-kommissionen säger sig vilja komma åt.
Då den här sajten drivs helt oberoende avstår vi dock från ytterligare utläggningar i specifika sakpolitiska frågor. Syftet här är främst att ge dig som läsare en saklig inblick i de faktorer som ligger till grund för den storm av regelverk som nu rasar i byråkratikorridorerna. EU-medlemskapet är dock en av bovarna i dramat, men givetvis spelar även digitaliseringen och globaliseringen in i ekvationen. Framförallt digitaliseringen innebär enorma utmaningar när ett stort antal medlemsländer, med kraftigt varierande digital mognadsgrad i befolkning och tjänster, ska enas om någon form av funktionerande regelefterlevnad.
Sök och du ska finna – compliancerollen i praktiken
En av absolut viktigaste uppgifter som compliance officer är att bistå företaget eller organisationen att verka i enlighet med rådande lagar och regler. Målsättningen bör givetvis vara att eliminera så gott som alla compliancerisker för att undvika sanktioner, böter eller den förtroendeskada som uppstår exempelvis i de fall när Finansinspektionen beslutar om att utfärda sanktion. Tidigare var det bolagsjuristerna som agerade rådgivare i dessa frågor, med stöd i Sveriges Rikes Lag samt det då gällande regelverk som Finansinspektionen tillämpade.
Bördan som ligger på dagens compliance officers har blivit nästintill omänsklig i och med den alltmer avancerade EU-byråkratin. En ytterligare faktor som ställer till det i sammanhanget är de många gånger goda intentionerna från EU att informera – men kanske blir det i slutänden på tok för mycket information, vilket i slutänden gör det svårt att sålla och navigera i vad som är relevant.
Att verka som compliance officer innebär att ständigt hålla sig ajour med nationell lag, myndighetsföreskrifter, interna policies, ramverk och guidelines samt EU:s lagstiftning. Det är således ingen slump att Sveriges Bolagsjurister påtalar behovet av korruptionskunniga jurister. Men vänta lite, kanske vän av ordning vill inflika här. Tar det inte väldigt lång tid att stifta nya lagar? Borde inte dessa välbetalda jurister ha gott om tid att stoppa korkade förslag då?
Rimliga invändningar, som i sin tur genast för oss in på nästa utmaning för yrkesrollen: nämligen att just hinna med. Det är inga korta historier till förslag, utredningar och rekommendationer som förbereds inom EU. Exempelvis ett av de mest tongivande direktiven för bankerna uppgår i skrivande stund till över 4000 (!) sidor text. Utmaningen är givetvis inte bara att hitta den texten – utan att hitta den i tid och hinna förstå tillräckligt för att protestera mot sådana förslag som riskerar att ställa till det för det företag eller den organisation som compliance officern representerar. Det vilar en ständig skräck över en compliance officer att missa essentiell information.
Yrkesrollen har blivit alltmer efterfrågade av senior management i de svenska börsbolagen (vd, ledning och styrelsemedlemmar, reds anm) som bara har att rätta in sig i ledet då en compliance officer oftast utgör deras viktigaste – och enda – informationskälla.